Jag började min skolgång i Hangöby skola. Den första dagen i skolan var nervös och alla barnen såg så stora ut. Jag upptäckte snart att det var en trevlig liten skola. Skolan hade då fyra klasser och vår råkade vara den största (och bråkigaste) av dem alla. Mitt första klassrum fanns på andra våningen, i gaveln mot söder. Där hade jag de flesta lektionerna i två år. Klassrummet var mysigt. Det första året hade vi namnlappar på pulpeterna, och vid pulpeten hängde en kudde som man satt på under sagotimmen. Krittavlan längst bak i klassrummmet användes som kölista. Där skrev vi våra initialer. På fönsterbrädorna odlade vi växter. Vi hade också en TV men jag kommer endast ihåg att den var på en gång, när Estonia hade sjunkit. Utifrån hörde helikoptrarnas surr.
I det mittersta rummet på andra våningen fick vi lära oss om geografi och biologi. I rummet fanns vandrande pinnar som var väldigt intressanta. Vi hade också en naturklubb. I det tredje rummet på den andra våningen hade vi textilslöjd. Där tog jag mitt symaskinskörkort och stickade mina första vantar. På lektionerna fick vi ta med oss CD-skivor och lyssna på dem.
På den nedre våningen fanns mitt andra egna klassrum där min klass höll hus årskurserna 3-4. Det var ett stort rum med högt till taket. Längst bak i klassen hölls musiklektionerna och där fanns ett piano. På den nedre våningen fanns också biblioteket. Under åk 1-4 dök det sakta mak upp fler och fler datorer i biblioteket. Vi fick spela olika slags pedagogiska spel på dem. Jag kommer ihåg matematikspel och spel där man skulle bygga maskiner och rädda patienter från sjukdomar. Mitt favoritspel var ett program där man kunde diskutera med datorn. Vi rörde oss inte ännu på internet.
Rasterna på den stora härliga gården kändes jättelånga. På gården fanns många lekplatser och den var prydd med gamla fina träd. Vi hann leka hur mycket som helst på en rast. Vi sprang omkring, byggde hem, gungade och gav fart, mådde lite illa, byggde snögubbar och sandslott, grät när de raserades, jagade varandra, kastade boll, klättrade och ibland föll vi och slog oss. Vi fick inte klättra i träden på skoltid men förbudet hindrade inte oss från att smyga upp i trädkronorna efter skolan. Någon gång hade vi så roligt på rasten att vi inte hörde rastklockan och försenade oss till lektionen. Vi kom undan med en varning men det gällde att vara försiktig och undvika kryssen (X). Tre kryss var lika med en kvarsittning.
Matsalen fanns i den finska skolan. Man måste äta upp allt men jag klarade av det för det mesta. Några gånger var jag tvungen att smussla undan maten i roskis. Bredvid matsalen fanns gympasalen. Tomtebanan hörde till årets högtider. Då skulle vi ta oss igenom en bana med hinder så att vi kunde föra paketen till barnen. Slöjdsalen fanns också på den finska sidan. I övrigt var vi inte mycket med de finska barnen och jag tror inte jag kände ett enda finskspråkigt barn.
Skolåret var kantat av återkommande evenemang. Skolfotograferingen ägde rum i biblioteket. Då var man lite extra fin. Dramadagarna var länge ett skräckmoment - likaså den veckoligen återkommande nyhetsdagen. Då samlades vi i ettornas rum och några fick presentera en nyhet som de hittat. Jag hade hittat någon tråkig artikel om ruttna ägg. Julfesten ordnades i gympasalen. Efter festen med Lucia, musik och teater dansade vi ringlekar. På våren for vi på klassresor. Det var alltid en höjdpunkt! Vår klass fick besöka Russarö, Raseborgs slott, en djup skog vid Ingå och Borgå. Vårfesten var alltid trevlig. Det var musik och sång, teater och diktuppläsningar. Efter den fjärde våravslutningen var det dags att bege sig till Centralskolan. Jag saknade alltid tiden i Hangöby skolan.
